Årets europeiska spindel 2012
Källarspindeln – Meta menardi (Latreille, 1804)
År 2012 är det många första gången för årets spindel: en ny spindelfamilj, en ny livsmiljö och som en nyhet en gemensam utnämning, den är också utnämnd till årets grottdjur.
Källarspindelns vetenskapliga namn är Meta menardi. Den beskrevs av fransmannen Latreille 1804. Spindeln eller dess boxbollsliknande äggkokong har väldigt många människor träffat på i grottor, i jordkällare och i fuktiga källare.
I spindelfamiljen käkspindlar (Tetragnathidae) är nästan 1000 arter kända. Europa har 29 och Sverige 15 arter av familjen.
Källarspindeln, Meta menardi, har en vid utbredning. Den finns både i Europa och i norra Asien. I Sverige finns den känd norrut till Medelpad, längre in i inlandet till Dalarna. Troligtvis är den på långsam spridning norrut. Den lever i mörka, dragfria och lagom fuktiga utrymmen som håller en medeltemperatur på åtminstone 7° C. Är det för torrt eller vått så trivs de inte. Man kan förutom i svala källare, jordkällare, grottor och gruvor även finna den i avloppsrör, tunnlar, brunnar och liknande ställen där de ibland kan finnas i stora mängder. Mer förvånansvärt är kanske att de även lever i trånga passager som bland stenskravel i rasbranter.
Kroppslängden hos Meta menardi är 14-17 mm hos vuxna honor och 11-13 hos vuxna hanar. När man ser dem verkar de oftast helt mörka. I kraftigt ljus ser man mera av färgteckningen. Framkroppen är rödbrun, bakkroppen mörk- eller ljusbrun. Den har på kroppen mörkare och ofta även gula mönster. Två mörka fläckar syns ofta högst upp på bakkroppsryggen. Benen är bruna med svarta ringar.
Den kan blandas ihop med den närbesläktade, men mindre, bryggspindeln,Metellina merianae (Scopoli, 1763) som ofta också lever i grottor. I grottor hittar man oftare bryggspindeln närmare mynningen och inte sällan närmare grottgolvet. Denna spindel hittar man även ofta under bryggor (därav namnet), broar och grova trädrötter nära vatten. Den är gråare och har ett mer finspäckligt mönster. Till skillnad mot källarspindeln gör bryggspindeln ett stort hjulformat nät.
Söderut i Europa, från södra England och Holland och söderut, lever den till källarspindeln närbesläktade och från denna svårskiljda arten Meta bournetiSimon, 1922. Den är anpassad till högre genomsnittlig temperatur men lever annars på samma sätt som Meta menardi. På Japan och i Nordamerika finns andra närbesläktade arter.
Många tycker att Meta menardi borde heta grottspindel och inte källarspindel eftersom det är en stor spindel som man ofta ser i grottor, men namnet grottspindel har getts åt en annan spindelart, en betydligt mindre och vacker spindel som har det vetenskapliga namnet Nesticus cellulanus (Clerck, 1757). På många andra språk heter Meta menardi något som har med grottor att göra, t.ex. på engelska kallas källarspindeln för “the large cave spider” eller “the cave orb-weaver” och på tyska “Die grosse Höhlenspinne”.
Förutom dessa spindlar så hittar kan man dessutom hitta andra spindelarter i grottor, båda arter som har anpassningar för att leva i grottor och arter som får ses som mer tillfälliga gäster. Dessa är vanligtvis betydligt mindre än Meta menardi.
Parningen hos Meta menardi sker normalt på försommaren. Från mitten av juli och in i augusti så bygger honan stora, ljusa, nästan vita äggkokonger med en diameter på 2-3 cm som hänger i grova trådar från tak eller vägg. Äggkokongen innehåller 200-300 ägg. Dessa vakar honan i par-tre månader. Hon vakar tills hon dör.
Sent på sommaren så börjar äggkokongen att bli gles och ungarna syns då som små svarta fläckar inuti kokongen. De små ungarna sitter kvar i kokongen och tar sig därifrån först nästa vår. De drar sig då mot ljus och hamnar i en grottmynning eller liknande. De tar sig sedan ut och sprider sig till andra grottor och andra lagom mörka, fuktiga ställen. Resten av livet så är de ljusskygga och dras mot mörker. En del ungar blir kvar där de föddes.
Källarspindeln blir 2-3 år gammal innan den blir vuxen. Den tillhör alltså de spindlar som blir flera år, medan de allra flesta lever högst ett år.
Nätet hos källarspindeln är ett hjulformat nät liksom hos övriga käkspindlar. Till skillnad mot hjulspindlarna (familjen Araneidae) så lämnar käkspindlarna hjulnätets mitt öppet. Källarspindelns nät är dock ännu enklare och mindre än övriga käkspindlars. Det förhållandevis lilla nätet, bara 2-3 dm, sitter ofta fäst med sina trådar direkt mot stenväggar. Bytesdjuren kan man ofta hitta hängande från små trådar som går från nätet. Vanligt verkar vara att de letar längs väggar och tak efter lämpliga bytesdjur. De möjliga bytesdjur som finns i en grotta är ofta långsamma djur så källarspindeln behöver inte vara så snabb för att hitta och fånga sina byten. Grottor och källare har sällan många småkryp vilket nog är orsaken till att källarspindeln äter i stort sett allt någorlunda ätligt som den kan hitta: gråsuggor, mångfotingar (tusenfotingar), skalbaggar, övervintrande fjärilar och flugor, och t.o.m. sniglar. De flesta av dessa bytesdjur hade andra spindlar ratat för att de smakar illa, är svåra att suga ut eller är svåra att fånga.
Meta menardi har förutom att bli vald till årets spindel 2012 också blivit vald till årets grottdjur (se www.hoehlentier.de). Som grottlevande får den representera ett stort antal djur som är beroende av ställen som har en jämn temperatur, är frostfria och utan blåst. Mycket finns fortfarande att ta rda på om de grottlevande djuren. Valet av Meta menardi till både årets spindel och till årets grottdjur är ett samarbete mellan grottforskare (speleologer) och spindelforskare (arachnologer). Vi är beroende av varandras expertkunskaper för att lära oss mer om dessa fascinerande djur.
Nästa gång du besöker en grotta så titta dig omkring, kanske kan du i ett hörn hitta en källarspindel och om du inte gör det så märker den kanske dig.
Christoph Hörweg & Lars Jonsson
Kontakt Sverige
Lars Jonsson, Högskolan Kristianstad, 291 88 Kristianstad
lars.jonsson(a)hkr.se
