Årets spindel 2020
Kärrspindeln – Dolomedes fimbriatus (Clerck, 1757)
Kärrspindeln, Dolomedes fimbriatus (Clerck, 1757), hör till vårdnätsspindlarna (Pisauridae). I Världen finns 356 arter av vårdnätspindlar, i Europa bara sju. I släktet Dolomedes finns i Europa två arter: kärrspindeln D. fimbriatus och skräddarspindeln D. plantarius båda beskrivna av svensken Carl Clerck 1757.
Kärrspindeln är utbredd i större delen av Europa, saknas bara i fjällen och de allra sydligaste delarna. Den finns också i norra Asien. Den är en av få spindlar som är rapporterad från alla svenska landskap.
Kärrspindeln kan lokalt vara vanlig, särskilt där det är gott om våtmarker. Arten har minskat i stora delar av Europa då många våtmarker har förstörts för att ge plats åt odlingar och samhällen. Ett varmare klimat missgynnar kärrspindeln som är anpassad till ett klimat med kalla vintrar.
Som vuxna har honorna av kärrspindeln en kroppslängd på 12-22 mm, hanarna 10-16 mm, vilket gör den till Nordeuropas näst största spindel. Hanarna har oftast en betydligt mindre bakkropp en honorna. Kroppen är kraftig och stark. Färgen är ljusbrun till svartbrun med på kroppssidorna ljusa längsband, gula eller vita, på både fram- och bakkropp. I Sverige finns alltid sidobanden. Hos unga individer är färgen också mer eller mindre grönaktig, särskilt på benen.
Kärrspindeln föredrar att leva i våtmarker, gärna på stränder stilla eller långsamt strömmande vatten, i myrar, på våta ängar och i skogskärr. Här sitter spindeln med frambenen på vattenytan i kontakt med växter och väntar på bytesdjur, oftast vatteninsekter, men ibland t.o.m. grodyngel eller små fiskar. Där sitter den och väntar på att ett lämpligt bytesdjur ska närma sig och attackerar sen snabbt och med kraft bytet. Kraften hos käkarna är imponerande. Något fångstnät gör inte kärrspindeln. Den rör sig skickligt när den jagar på vattenytan. Hela kroppen kan ligga på vattnet tack vare den kraftiga behåringen kan den lita på att ytspänningen håller och att den förblir ovanför vattenytan. Om kärrspindeln känner sig hotad så kan den snabbt dyka ner under vattenytan och stanna där en lång tid. När den är under vatten bildas runt bakkroppen en luftbubbla som försvinner när den återkommer till ytan.
Parning sker från slutet av maj till början av juli. Under juli lägger honan ägg i en stor rund äggkokong (se bild) som oftast innehåller ca 200-600 ägg, men kan innehålla upp till drygt 1000 ägg. Äggkokongen bär honan i käkarna. Strax innan ungarna kläcks ur äggen hänger honan upp kokongen i högre vegetation nära öppet vatten. Där gör honan ett löst tältliknande nät runt om äggkokongen som hon sen vaktar så länge som ungarna är kvar. Honan kan lägga fler äggkokonger, men då har senare äggkokonger färre ägg. Utvecklingen från nykläckta ungar till vuxen tar två år, i norr tre. De övervintrar som juveniler eller sista gången som subadulta (nästan vuxna) och ömsar sista gången på senvåren-försommaren.
Kärrspindeln Dolomedes fimbriatus kan hittas året runt. Vuxna honor hittas under sommaren och försvinner på sensommaren eller tidigt på hösten. Ofta klarar de inte att överleva efter att de lagt ägg och vaktat ungarna. I Sverige blir de 2-3 år, medan längre söderut så blir de ofta vuxna redan första året.
I Europa finns ytterliggare en art i släktet Dolomedes, nämligen skräddarspindeln, Dolomedes plantarius. De två arterna i släktet Dolomedes liknar varandra, men skräddarspindeln har smalare ljusa sidoband eller saknar dessa helt. Om de har sidoband eller inte bestäms av en gen där att ha sidoband är dominant mot att inte ha dessa. Säkrast bestäms de genom att titta på parningsorganen i förstoring. Där finns fler skillnader mellan de två arterna, flera som vi inte är riktigt säkra på ännu. Störst av de båda arterna och den största spindeln i Norden är skräddarspindeln som blir i genomsnitt någon mm större. Storleken hos vuxna individer av båda arterna varierar mycket. Honorna har en kroppslängd av 13-23 mm, med enstaka individer ännu större, medan hanarna normalt är mindre, 10-17 mm.
Skräddarspindeln lever i liknande miljöer som kärrspindeln men föredrar mer solbelysta stränder av sjöar och större vattendrag. Den är mer beroende av öppet vatten. Till skillnad mot kärrspindeln så är aldrig de juvenila långt från öppet vatten. Vuxna honor påträffas under samma tider som kärrspindeln, under sommaren och tidigt på hösten, medan hanarna försvinner redan i juli. I de flesta länder är den väldigt sällsynt, med få fynd per land, men i Sverige är den inte så ovanlig. Här finns den mest i södra delen av Sverige, sällsynt norrut längs kusten till Medelpad. Ungefär 10% av alla rapporter av spindlar i släktet Dolomedes i Sverige är av skräddarspindeln. Skräddarspindeln har en mindre och mer sydlig utbredning, från Sydeuropa och norrut till södra Nordeuropa. Den saknas öster om Uralbergen.
Vad gjorde att kärrspindeln valdes till årets spindel? Kärrspindeln är en stor, kraftfull och vacker spindel. Den lever i närheten av vatten, i våtmarker och på stränder, i miljöer som minskar, inte minst i närheten av samhällen.
Genom att välja Årets spindel så hoppas vi på att få positiv uppmärksamhet för en grupp som inte är så populär hos alla. Vi hoppas också att få ny information om kärr- och skräddarspindeln, bl.a. om deras utbredning, men också om bl.a. habitatval, beteenden och bytesval. Rapportera gärna in fynd på Artportalen (www.artportalen.se).
Årets europeiska spindel valdes av 83 aracknologer från 26 länder i Europa. Sammanställningen och bearbetningen är gjord genom Wiens naturhistoriska museum tillsammans med Arachnologische Gesellschaft (AraGes) och European Society of Arachnology (ESA).
Christoph Hörweg & Lars Jonsson
