{"id":427,"date":"2015-08-14T11:28:23","date_gmt":"2015-08-14T09:28:23","guid":{"rendered":"http:\/\/www.european-arachnology.org\/wdp\/?page_id=427"},"modified":"2016-10-24T15:37:23","modified_gmt":"2016-10-24T13:37:23","slug":"spider-of-the-year-2007","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/?page_id=427","title":{"rendered":"2007 Arctosa cinerea"},"content":{"rendered":"<h1>Spider of the Year 2007<\/h1>\n<h3>The Giant Riverbank Wolf Spider<\/h3>\n<h4>Arctosa cinerea (Fabricius, 1777)<\/h4>\n<div id=\"attachment_371\" style=\"width: 510px\" class=\"wp-caption alignnone\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" aria-describedby=\"caption-attachment-371\" class=\"size-full wp-image-371 ml-lightbox-enabled\" src=\"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea.jpg\" alt=\"Arctosa cinerea\" width=\"500\" height=\"334\" srcset=\"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea.jpg 500w, https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea-300x200.jpg 300w, https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea-100x67.jpg 100w, https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea-150x100.jpg 150w, https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea-200x134.jpg 200w, https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/wp-content\/uploads\/2015\/08\/2007_Arctosa_cinerea-450x301.jpg 450w\" sizes=\"auto, (max-width: 500px) 100vw, 500px\" \/><p id=\"caption-attachment-371\" class=\"wp-caption-text\"><em>Arctosa cinerea<\/em><\/p><\/div>\n<h4>Information<\/h4>\n<p>The giant riverbank, or sand wolf spider (<em>Arctosa cinerea<\/em>) is one of Europe&#8217;s largest wolf spiders with a body length in males of 12\u201314 mm and in females 14\u201317 mm. Its highly contrasting light and dark (grey-brown or yellow-grey) markings make these ground-living animals almost impossible to detect when they remain still on a sand or gravel substrate (Bellmann 1997).<\/p>\n<p><a class=\"spoiler_link_show\" href=\"javascript:void(0)\" onclick=\"wpSpoilerToggle(document.getElementById('id1653618480'), this, '', '')\"><\/a>\n<div class=\"spoiler_div\" id=\"id1653618480\" style=\"display:none\"><\/p>\n<p>The species originally inhabits natural, dynamic gravel or sandy river and lake banks. It also occurs secondarily in sand and gravel quarries. On unregulated lakes and rivers this wolf spider resides on gravel and sandy banks near the water&#8217;s edge in areas free of vegetation due to regular flooding. Regulation of lakes and river flow in the past decades has caused the extinction of this species in many parts of Europe.<\/p>\n<p>The spiders are active between March and November, when they inhabit silken tube retreats, which they only leave to forage. Their silk tubes are buried in the sandy substrate and typically lie under large stones or flotsam such as pieces of wood. The position of the retreats is oriented towards the water&#8217;s edge, where the animals can be found in a strip about 0.5 to 1.5 metres from the water. Their prey includes terrestrial beetles, fly larvae, grasshoppers and other spiders. From June to August the females carry and guard their egg cocoons. These hatch from August to October, the spiderlings over-winter and complete their development in the late summer of the following year. They then over-winter a second time after which, they mate and produce their offspring. Due to overlapping generations, adult spiders can be found all year round. During over-wintering the animals prepare another retreat, about 10 to 15 metres from the water&#8217;s edge, sufficiently far away to avoid the danger of flooding. If flooding occurs in the summer the spiders simply seal the opening of their retreat and can survive in the resulting pocket of air. The distribution of the giant riverbank wolf spider ranges from the Mediterranean through Central Europe into Scandinavia and to the east as far as Siberia.<\/p>\n<p>Martin Kreuels, Jason Dunlop &amp; Matjaz Kuntner<\/p>\n<p><\/div>\n<\/p>\n<h4>Supporting societies<\/h4>\n<p><a class=\"spoiler_link_show\" href=\"javascript:void(0)\" onclick=\"wpSpoilerToggle(document.getElementById('id497833277'), this, '', '')\"><\/a>\n<div class=\"spoiler_div\" id=\"id497833277\" style=\"display:none\"><\/p>\n<p>ARABEL &#8211; Belgische Arachnologische Vereniging <a href=\"http:\/\/www.arabel.ugent.be\" target=\"_blank\">(link)<\/a><br \/>\nBioNetworX &#8211; M\u00fcnster <a href=\"http:\/\/www.bionetworx.de\/\" target=\"_blank\">(link)<\/a><br \/>\nARAGES &#8211; Arachnologische Gesellschaft <a href=\"http:\/\/www.arages.de\" target=\"_blank\">(link)<\/a><br \/>\nESA &#8211; European Society of Arachnology <a href=\"http:\/\/www.european-arachnology.org\" target=\"_blank\">(link)<\/a><br \/>\nGIA &#8211; Grupo Ib\u00e9rico de Aracnolog\u00eda\u00a0<a href=\"http:\/\/www.sea-entomologia.org\/gia\/\" target=\"_blank\">(link)<\/a><br \/>\nSPINED &#8211; European Invertebrate Survey-Nederland <a href=\"https:\/\/science.naturalis.nl\/en\/people\/scientists\/peter-van-helsdingen\/\" target=\"_blank\">(link)<\/a><\/p>\n<p><\/div>\n<\/p>\n<h4>Thanks<\/h4>\n<p><a class=\"spoiler_link_show\" href=\"javascript:void(0)\" onclick=\"wpSpoilerToggle(document.getElementById('id1167388077'), this, '', '')\"><\/a>\n<div class=\"spoiler_div\" id=\"id1167388077\" style=\"display:none\"><\/p>\n<p>As always, we would like to thank Aloysius Staudt for preparing the distribution map, and for updating these records during the year, and Dr. Heiko Bellmann for making his images available.<\/p>\n<p><\/div>\n<\/p>\n<h4>Information in other languages<\/h4>\n<div class=\"su-accordion su-u-trim\">\n<div class=\"su-tabs su-tabs-style-default su-tabs-mobile-stack\" data-active=\"1\" data-scroll-offset=\"0\" data-anchor-in-url=\"no\"><div class=\"su-tabs-nav\"><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">--<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">CZ<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">DE<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">DK<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">ES<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">FI<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">FR<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">HU<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">IT<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">NL<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">PL<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">SE<\/span><span class=\"\" data-url=\"\" data-target=\"blank\" tabindex=\"0\" role=\"button\">SL<\/span><\/div><div class=\"su-tabs-panes\"><div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"--\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"> <\/div><\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"CZ\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Evropsk\u00fd pavouk roku 2007<\/h4>\r\nSl\u00ed\u010f\u00e1k b\u0159ehov\u00fd - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nSl\u00ed\u010f\u00e1k b\u0159ehov\u00fd (<i>Arctosa cinerea<\/i>), s\u00a0d\u00e9lkou t\u011bla a\u017e 17 mm, je na\u0161\u00edm nejv\u011bt\u0161\u00edm z\u00e1stupcem \u010deledi sl\u00ed\u010f\u00e1kovit\u00fdch (Lycosidae). Nestav\u00ed si s\u00edt\u011b, ale p\u0159i lovu ko\u0159isti voln\u011b pob\u00edh\u00e1 po zemi. Vyzna\u010duje se kontrastn\u00edm zbarven\u00edm vyvinut\u00fdm zvl\u00e1\u0161t\u011b v\u00fdrazn\u011b u samc\u016f. Pokud v\u0161ak nehnut\u011b sed\u00ed na p\u00edsku nebo \u0161t\u011brku, toto zbarven\u00ed p\u016fsob\u00ed jako dokonal\u00e1 kamufl\u00e1\u017e.\r\n\r\nP\u016fvodn\u00edmi biotopy tohoto druhu jsou \u0161t\u011brkop\u00edskov\u00e9 n\u00e1plavy na \u0159\u00ed\u010dn\u00edch b\u0159ez\u00edch. Zde ob\u00fdv\u00e1 hol\u00fd substr\u00e1t, kter\u00fd z\u016fst\u00e1v\u00e1 d\u00edky kol\u00eds\u00e1n\u00ed hladiny bez vegetace. \u010c\u00e1ste\u010dn\u011b je schopen osidlovat i n\u00e1hradn\u00ed biotopy vznikl\u00e9 p\u0159i t\u011b\u017eb\u011b p\u00edsku \u010di \u0161t\u011brku. Tito pavouci jsou aktivn\u00ed od b\u0159ezna do listopadu. V\u00a0t\u00e9to dob\u011b ob\u00fdvaj\u00ed nory vyhraban\u00e9 v\u00a0p\u00eds\u010dit\u00e9m substr\u00e1tu. Nej\u010dast\u011bji je lze nal\u00e9zt pod velk\u00fdmi kameny nebo kusy d\u0159eva. Pavouci si tato doupata hloub\u00ed ve vzd\u00e1lenosti p\u0159ibli\u017en\u011b metr od vody. Sl\u00ed\u010f\u00e1k b\u0159ehov\u00fd se \u017eiv\u00ed p\u0159edev\u0161\u00edm brouky, larvami much, rovnok\u0159\u00eddl\u00fdm hmyzem a pavouky. Od \u010dervna do srpna se sami\u010dky staraj\u00ed o kokony s\u00a0vaj\u00ed\u010dky. Ml\u00e1\u010fata se l\u00edhnou od srpna do \u0159\u00edjna, p\u0159ezimuj\u00ed a dosp\u00edvaj\u00ed v\u00a0pozdn\u00edm l\u00e9t\u011b n\u00e1sleduj\u00edc\u00edho roku. Teprve po dal\u0161\u00edm p\u0159ezimov\u00e1n\u00ed kopuluj\u00ed a rozmno\u017euj\u00ed se. D\u00edky p\u0159ekryvu generac\u00ed lze dosp\u011bl\u00e9 jedince nal\u00e9zt b\u011bhem cel\u00e9ho roku. Pro p\u0159ezimov\u00e1n\u00ed si pavouci vytv\u00e1\u0159ej\u00ed jin\u00fd typ nor, ve vzd\u00e1lenosti 10 a\u017e 15 metr\u016f od vody. Tak jsou v\u00edce chr\u00e1n\u011bni proti nebezpe\u010d\u00ed zaplaven\u00ed. Pokud dojde k\u00a0vzestupu hladiny v\u00a0l\u00e9t\u011b, pavouk zap\u0159ede vchod do nory. Ve vznikl\u00e9 vzdu\u0161n\u00e9 kapse je pak schopen z\u00e1plavu p\u0159e\u010dkat. Sl\u00ed\u010f\u00e1k b\u0159ehov\u00fd se vyskytuje od St\u0159edomo\u0159\u00ed p\u0159es st\u0159edn\u00ed Evropu a\u017e po Skandin\u00e1vii, na v\u00fdchod jeho are\u00e1l zasahuje a\u017e na Sibi\u0159. Regulace \u0159\u00ed\u010dn\u00edch koryt vedla v\u00a0posledn\u00edch desetilet\u00edch k\u00a0vymizen\u00ed tohoto druhu v\u00a0\u0159ad\u011b evropsk\u00fdch region\u016f. V\u00a0\u010cesk\u00e9 republice se dosud vyskytuje v\u00a0n\u011bkter\u00fdch p\u00edskovn\u00e1ch na T\u0159ebo\u0148sku, na b\u0159ehu Orlice nad Hradcem Kr\u00e1lov\u00e9, v\u00a0Jizersk\u00fdch hor\u00e1ch a v\u00a0povod\u00ed Odry na severn\u00ed Morav\u011b.\r\n\r\nDal\u0161\u00ed informace o pavoukovi roku 2007, v\u010detn\u011b posteru o pavouc\u00edch roku p\u0159edchoz\u00edch let a map jejich roz\u0161\u00ed\u0159en\u00ed jsou na webov\u00fdch str\u00e1nk\u00e1ch Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels, Milan \u0158ez\u00e1\u010d &amp; Jan Dolansk\u00fd<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"DE\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Europ\u00e4ische Spinne des Jahres 2007<\/h4>\r\nDie Flussufer-Riesenwolfspinne - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nZur zweiten Europ\u00e4ischen Spinne des Jahres wurde f\u00fcr das Jahr 2007 die Flussufer-Riesenwolfspinne<i> Arctosa cinerea\u00a0<\/i>gew\u00e4hlt.\r\n\r\nMit einer K\u00f6rperl\u00e4nge bei den M\u00e4nnchen von 12\u201314 mm und bei den Weibchen von 14\u201317 mm geh\u00f6rt die Flussufer-Riesenwolfspinne oder auch Sand-Wolfspinne (Arctosa cinerea) genannt, zu den gr\u00f6\u00dften europ\u00e4ischen\u00a0 Vertretern der Familie der Wolfsspinnen (Lycosidae). Mit ihrer kontrastreichen Hell-Dunkelzeichnung (graubraun-gelblichgrau), wobei die M\u00e4nnchen kontrastreicher gezeichnet sind, sind die am Boden lebenden Tiere in Ruhestellung auf dem kiesig-sandigen Untergrund kaum zu erkennen (BELLMANN 1997).\r\n\r\nDie Art kommt urspr\u00fcnglich an naturnahen, dynamischen Kies- und Sandufern von Fl\u00fcssen und Seen, sekund\u00e4r auch in Sand- und Kiesabbaugebieten vor. An unregulierten Gew\u00e4ssern besiedelt die Wolfspinne vor allem die durch regelm\u00e4\u00dfige Hochw\u00e4sser freiger\u00e4umten (vegetationsfreien) ufernahen, Kies- und Schotterb\u00e4nke. Durch Regulierungsma\u00dfnahmen vergangener Jahrzehnte ist die Spinne in weiten Teilen Europas ausgestorben.\r\n\r\nDie Aktivit\u00e4tsphase liegt zwischen M\u00e4rz und November. In dieser Zeit halten sich die Tiere in Wohnr\u00f6hren auf, die sie f\u00fcr ihre n\u00e4chtlichen Beutez\u00fcge verlassen. Die Wohnr\u00f6hren werden in den sandigen Untergrund hineingegraben und liegen meist unter gr\u00f6\u00dferen Steinen oder unter Treibgut, wie Holzbalken oder Holzbrettern. Das Vorkommen der Wohnr\u00f6hren orientiert sich am Gew\u00e4sserrand. Die Tiere sind dort in einem Streifen von 0,5 \u2013 1,5 m entlang der Gew\u00e4sserlinie zu finden. Als Beutetiere dienen am Land lebende Laufk\u00e4fer, Fliegenlarven, Heuschrecken und Spinnen. Von Juni bis August k\u00fcmmern sich die Weibchen um ihren Nachwuchs. Die Jungspinnen treten von August bis Oktober auf, \u00fcberwintern und beenden ihre Reifungsphase im Sp\u00e4tsommer des Folgejahrs. Nach einer weiteren \u00dcberwinterung schreiten die Tiere der neuen Generation zur Fortpflanzung. Durch die \u00fcberlappenden Generationen sind das ganze Jahr \u00fcber ausgewachsene Spinnen zu finden. Zur \u00dcberwinterung verlassen die Tiere den gew\u00e4ssernahen Bereich, und legen in ausreichender Entfernung vom Ufer (10\u201315 m) eine vor \u00dcberflutungen gesch\u00fctzte \u00dcberwinterungsr\u00f6hre an. Bei sommerlichen Hochw\u00e4ssern verschlie\u00dfen die Spinnen die \u00d6ffnung ihrer R\u00f6hre und k\u00f6nnen in der bestehenden Luftblase \u00fcberleben. Das Verbreitungsgebiet der Sand-Wolfspinne oder Flussufer-Riesenwolfspinne reicht vom Mittelmeerraum \u00fcber Mitteleuropa im Norden bis nach Skandinavien und im Osten bis nach Sibirien.\r\n\r\nWeitere Informationen zur Spinne des Jahres incl. einem Poster aller bisher proklamierten Arten und Verbreitungskarten sind auf der Seite der Arachnologischen Gesellschaft zu finden: <a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"DK\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>\u00c5ret edderkop i Europa 2007<\/h4>\r\nSand-graveedderkoppen - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nMed en kropsl\u00e6ngde for hanner p\u00e5 12-14 mm og for hunner p\u00e5 14-17 mm er sandgraveren en af Europas st\u00f8rste jagtedderkopper. De s\u00e6rligt hos hannerne kontrastrige lyse og m\u00f8rke (gr\u00e5-brune eller gul-gr\u00e5) tegninger g\u00f8r dem n\u00e6sten umulige at se, n\u00e5r de sidder stille p\u00e5 det sandede eller grusede underlag de lever p\u00e5.\r\n\r\nI Danmark findes arten udelukkende p\u00e5 beskyttede, sandede kyster langs de indre farvande, mangler s\u00e5ledes langs den jyske vestkyst; men i Europa er den s\u00e6rligt knyttet til sandede flod- og s\u00f8bredder; sekund\u00e6rt har den spredt sig til grusgrave. I alle tilf\u00e6lde forekommer den p\u00e5 \u00e5bne, ikke vegetationsd\u00e6kkede sandflader, fx regelm\u00e6ssigt oversv\u00f8mmede strande og flodbredder, habitater som fra naturens side er meget forstyrrede og dynamiske levesteder. Derfor har udretning af floder og regulering af s\u00f8er i Europa gennem de seneste \u00e5rtier i mange egne resulteret i artens lokale udd\u00f8en.\r\n\r\nArten er aktiv i perioden marts \u2013 november. Den lever i silkeforede huler i sandet, gerne inden for f\u00e5 meter fra vandkanten. Hulerne er formet som 15-25 cm dybe, lodrette r\u00f8r hvis ydre \u00e5bning m\u00e5ler 1-1,5 cm i diameter. Indgangen til disse huler er ofte skjult under sten eller et stykke opskyllet tr\u00e6 eller lignende med \u00e5bningen vendt mod vandet. Emil Nielsen beskriver i \u201dDe danske edderkoppers biologi\u201d (1928) hvordan edderkoppen skjuler hulens \u00e5bning ved at tilspinde den med silke samt d\u00e6kke silket\u00e6ppet med sand. Dette g\u00f8res ved at dyret henter sand fra hulens bund og presser sandet gennem t\u00e6ppet. Hulen forlades n\u00e5r de om natten g\u00e5r p\u00e5 jagt efter biller, gr\u00e6shopper, fluelarver og andre edderkopper. Fra juni \u2013 august vogter hunnen \u00e6gkokonen. Som hos andre jagtedderkopper b\u00e6rer hunnen denne fastspundet til sine spindevorter, og senere, n\u00e5r ungerne er kl\u00e6kket fra \u00e6ggene, lever de en kort tid p\u00e5 moderens ryg. Ungerne bliver selvst\u00e6ndige og kommer frem fra moderens hule i august \u2013 oktober, overvintrer, og udvikler sig til voksne dyr i l\u00f8bet af det f\u00f8lgende \u00e5r. De overvintrer s\u00e5 endnu en gang, inden de parrer og formerer sig efter i alt to \u00e5rs forl\u00f8b. Som resultat af dette udviklingsm\u00f8nster kan man finde voksne dyr hele \u00e5ret rundt. F\u00f8r overvintringen vandrer de 10-15 meter l\u00e6ngere vok fra vandkanten og danner her en s\u00e6rlig overvintringshule, som er bedre beskyttet mod oversv\u00f8mmelse. Skulle der forekomme oversv\u00f8mmelse i sommerperioden forsegles hulens \u00e5bning med silke som holder vandet ude; dyret kan overleve lang tid i hulens luftlomme. Sand-graveederkoppen forekommer over hele Europa fra Middelhavet til Skandinavien og \u00f8stp\u00e5 langt ind i Sibirien.\r\n\r\nYderligere oplysninger om \u00c5rets Edderkop i Europa, herunder information om tidligere \u00e5rs udpegede arter inkl. deres udbredelse, kan finde p\u00e5 hjemmesiden for det tyske Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; S\u00f8ren Toft<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"ES\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>La ara\u00f1a europea del a\u00f1o 2007<\/h4>\r\nLa ara\u00f1a lobo gigante de ribera - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nCon una longitud corporal de 12-14 mm en los machos y de 14-17 mm en las hembras, la ara\u00f1a lobo gigante de ribera, o ara\u00f1a lobo de la arena (Arctosa cinerea) es una de las ara\u00f1as lobo m\u00e1s grandes de Europa. El patr\u00f3n muy contrastado de manchas claras y oscuras (gris parduzco o gris amarillento), mucho m\u00e1s acentuado en los machos, hace a estos animales de h\u00e1bitos terrestres casi imposibles de detectar cuando permanecen inm\u00f3viles sobre un sustrato arenoso o de grava (Bellman 1997).\r\n\r\nLa especie habitaba originalmente en orillas de r\u00edos y lagos con sustratos din\u00e1micos de gravas y arena. Tambi\u00e9n aparece secundariamente en graveras y explotaciones de arena. En r\u00edos no regulados esta ara\u00f1a lobo habita en orillas arenosas y de grava cerca del borde del agua, areas que permanecen libres de vegetaci\u00f3n debido a las inundaciones peri\u00f3dicas. La regulaci\u00f3n de los caudales de r\u00edos y lagos en las d\u00e9cadas pasadas ha causado la extinci\u00f3n de esta especie en muchas partes de Europa.\r\n\r\nLa fase activa transcurre de marzo a noviembre. Durante este periodo los animales viven en tubos tapizados de seda, que abandonan para salir a cazar. Estos tubos de seda est\u00e1n enterrados en el sustrato arenoso y habitualmente se encuentran bajo grandes piedras o flotsam como trozos de madera. Los refugios suelen encontrarse en una franja situada entre 0,5 y 1,5 m de distancia del borde del agua, y con la abertura orientada hacia el agua. Entre las presas m\u00e1s comunes de estas ara\u00f1as est\u00e1n los escarabajos terrestres, las larvas de mosca, los saltamontes y otras ara\u00f1as. De junio a agosto las hembras cuidan de su puesta. Las cr\u00edas eclosionan de agosto a octubre, pasan el invierno y completan su desarrollo en la parte final del verano del a\u00f1o siguiente. Tras un segundo invierno se aparear\u00e1n y producir\u00e1n sus propia prole. Debido a este solapamiento entre generaciones, las ara\u00f1as adultas pueden encontrarse a lo largo de todo el a\u00f1o. Durante el invierno estos animales preparan otro refugio, a unos 10 o 15 metros del borde del agua, suficientemente alejado como para evitar los riesgos de inundaci\u00f3n. Si una de tales inundaciones ocurre en verano las ara\u00f1as simplemente sellan la entrada de su refugio con seda y pueden sobrevivir gracias a la burbujita de aire que queda dentro. La distribuci\u00f3n de la ara\u00f1a lobo gigante de ribera comprende desde el Mediterr\u00e1neo, a trav\u00e9s de toda Europa Central hasta Escandinavia. Hacia el Este llega incluso a Siberia.\r\n\r\nPuede encontrarse m\u00e1s informaci\u00f3n sobre la Ara\u00f1a del A\u00f1o, incluido un poster con todas las elegidas anteriores y sus mapas de distribuci\u00f3n, en la p\u00e1gina web de la Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Marcos Mendez<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"FI\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Eurooppalainen vuoden h\u00e4m\u00e4h\u00e4kki 2007<\/h4>\r\nJ\u00e4ttihietikkoh\u00e4m\u00e4h\u00e4kki - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nKooltaan j\u00e4ttihietikkoh\u00e4m\u00e4h\u00e4kki (Arctosa cinerea) on yksi Euroopan suurimmista juoksuh\u00e4m\u00e4h\u00e4kkilajeista: sen koiraiden ruumiinpituus on 12-14 mm ja naaraiden 14-17 mm. Eritt\u00e4in kontrastisten vaalean ja tumman kirjavien v\u00e4rikuviointien (harmaa-ruskea tai keltainen-harmaa) johdosta \u2013 koirailla kontrasti on suurin\u00a0 \u2013 n\u00e4it\u00e4 maanpinnan asukkaita on l\u00e4hes mahdotonta havaita niiden pysytelless\u00e4 liikkumattomina hiekalla tai soralla.\r\n\r\nLaji el\u00e4\u00e4 luonnontilaisilta \u201cliikkuvilta\u201d (ei kasvipeitett\u00e4) hiekka- tai sorarannoilta. Keski-Euroopassa se esiintyy my\u00f6s hiekka- ja sorakuopissa. Keski-Euroopan s\u00e4\u00e4nn\u00f6stelem\u00e4tt\u00f6mien j\u00e4rvien ja jokien rannoilla t\u00e4m\u00e4 juoksuh\u00e4m\u00e4h\u00e4kki el\u00e4\u00e4 l\u00e4hell\u00e4 vesirajaa, alueilla jotka ovat s\u00e4\u00e4nn\u00f6llisten tulvien takia ilman kasvillisuutta. Vesist\u00f6jen s\u00e4\u00e4nn\u00f6stelyt viime vuosikymmenin\u00e4 ovat johtaneet lajin h\u00e4vi\u00e4miseen monissa osissa Eurooppaa.\r\n\r\nLaji on aktiivinen kes\u00e4kauden, meill\u00e4 toukokuusta lokakuulle. T\u00e4ll\u00f6in se el\u00e4\u00e4 seittiputkessa, jonka se j\u00e4tt\u00e4\u00e4 l\u00e4htiess\u00e4\u00e4n saalistamaan. N\u00e4m\u00e4 seittiputket ovat tyypillisesti isojen kivien tai aaltojen tuomien puunkappaleiden ja merenrannan lev\u00e4kasaumien alla haudattuina hiekkaiseen maaper\u00e4\u00e4n. Keski-Euroopassa n\u00e4it\u00e4 vesirajan l\u00e4hell\u00e4 olevia suojia l\u00f6ytyy yleens\u00e4 0.5 - 1.5 m et\u00e4isyydell\u00e4 vedest\u00e4. Saalisel\u00e4imin\u00e4 ovat mm. kovakuoriaiset, k\u00e4rp\u00e4stoukat, hein\u00e4sirkat ja muut h\u00e4m\u00e4h\u00e4kit. Naaraat huolehtivat kes\u00e4ll\u00e4 poikasistaan, jotka kuoriutuvat loppukes\u00e4ll\u00e4 ja aikuistuvat talvehtimisen j\u00e4lkeen my\u00f6h\u00e4\u00e4n seuraavana kes\u00e4n\u00e4. Toisen talvehtimisen j\u00e4lkeen ne parittelevat ja tuottavat j\u00e4lkel\u00e4isens\u00e4. T\u00e4m\u00e4n monivuotisen kehityksen johdosta aikuisia h\u00e4m\u00e4h\u00e4kkej\u00e4 voi l\u00f6yt\u00e4\u00e4 kautta koko vuoden. Talvehtimista varten h\u00e4m\u00e4h\u00e4kit rakentavat suojan kauemmas vesirajasta, noin10-15 m p\u00e4\u00e4h\u00e4n, v\u00e4ltt\u00e4\u00e4kseen mahdollisen tulvan. Kes\u00e4tulvan yll\u00e4tt\u00e4ess\u00e4 h\u00e4m\u00e4h\u00e4kit yksinkertaisesti sulkevat seitill\u00e4 suojansa aukon ja voivat selviyty\u00e4 sinne j\u00e4\u00e4v\u00e4ss\u00e4 ilmataskussa.\r\n\r\nJ\u00e4ttihietikkoh\u00e4m\u00e4h\u00e4kin levinneisyysalue ulottuu V\u00e4limerenmaista Keski-Euroopan kautta Fennoskandiaan ja id\u00e4ss\u00e4 Siperiaan asti. Suomessa sit\u00e4 tavataan dyynirannoilla kautta koko merenrannikon; sis\u00e4maasta on joitakin havaintoja suurten j\u00e4rvien ja jokien hiekkarannoilta, pohjoisimmat napapiirin korkeudelta Koillismaalla.\r\n\r\nVuoden h\u00e4m\u00e4h\u00e4kist\u00e4 l\u00f6ytyy lis\u00e4tietoja, kuten esite aikaisempien vuosien valinnoista ja n\u00e4iden lajien levinneisyyskartat, Arachnologische Gesellschaft\u2019in kotisivulta:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Seppo Koponen<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"FR\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>L'Araign\u00e9e europ\u00e9enne de l'Ann\u00e9e 2007<\/h4>\r\nL'araign\u00e9e-loup g\u00e9ante de bord de rivi\u00e8res - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nAvec une taille de corps de 12-14 mm chez les m\u00e2les et 14-17 mm chez les femelles, l'araign\u00e9e-loup g\u00e9ante de bord de rivi\u00e8res ou du sable (Arctosa cinerea) est une des plus grandes d'Europe. Avec ses marques tr\u00e8s contrast\u00e9es sombres et claires (gris-brun \u00e0 jaune-gris) \u2013 les m\u00e2les montrant le plus fort contraste \u2013 il est presque impossible de d\u00e9tecter ces animaux du sol quand ils restent immobiles sur le substrat sablonneux ou graveleux (Bellmann, 1997).\r\n\r\nA l'origine, l'esp\u00e8ce vient de rivi\u00e8res naturelles, dynamiques sableuses ou graveleuses et de bords de lacs. Secondairement elle appara\u00eet dans des carri\u00e8res de sable et de graviers. Sur les lacs et rivi\u00e8res non r\u00e9gl\u00e9s, cette araign\u00e9e-loup r\u00e9side sur les berges pr\u00e8s de l'eau, zones qui restent libres de v\u00e9g\u00e9tation \u00e0 cause de submersions r\u00e9guli\u00e8res. La r\u00e9gulation du flux des lacs et rivi\u00e8res dans les d\u00e9cades pr\u00e9c\u00e9dentes a caus\u00e9 l'extinction de cette esp\u00e8ce dans plusieurs parties de l'Europe.\r\n\r\nLa phase d'activit\u00e9 se situe de mars \u00e0 novembre. Durant cette p\u00e9riode, les animaux vivent dans des tubes de soie qu'ils quittent pour aller chasser. Ces tubes sont enterr\u00e9s dans le substrat sablonneux et typiquement se trouvent sous de larges pierres ou des \u00e9paves flottantes comme des pi\u00e8ces de bois. Les retraites sont orient\u00e9es du c\u00f4t\u00e9 de l'eau o\u00f9 les animaux peuvent \u00eatre trouv\u00e9s sur une bande entre 0,5 et 1,5 m\u00e8tres du bord. Les proies incluent des col\u00e9opt\u00e8res terrestres, des larves de dipt\u00e8res, des sauterelles et d'autres araign\u00e9es. De juin \u00e0 ao\u00fbt, les femelles surveillent leurs jeunes. Ces derniers \u00e9closent d'ao\u00fbt \u00e0 octobre, hibernent et compl\u00e8tent leur d\u00e9veloppement l'ann\u00e9e suivante, durant l'\u00e9t\u00e9. Apr\u00e8s un autre hivernage, ils s'accouplent et produisent leur prog\u00e9niture. En raison des g\u00e9n\u00e9rations qui se chevauchent, les adultes peuvent \u00eatre rencontr\u00e9s toute l'ann\u00e9e. Pendant l'hivernage, les animaux se pr\u00e9parent une autre retraite, \u00e0 environ 10-15 m\u00e8tres du bord de l'eau, suffisamment loin pour \u00e9viter les dangers d'inondation. Si cela arrive en \u00e9t\u00e9, les araign\u00e9es scellent simplement l'ouverture de leur retraite et peuvent survivre dans la poche d'air qui en r\u00e9sulte. La distribution de l'araign\u00e9e-loup g\u00e9ante de bord de rivi\u00e8res s'\u00e9tend de la M\u00e9diterran\u00e9e \u00e0 travers l'Europe centrale en Scandinavie et \u00e0 l'est aussi loin que la Sib\u00e9rie.\r\n\r\nDe plus amples informations au sujet de l'Araign\u00e9e de l'Ann\u00e9e, incluant un poster sur les pr\u00e9c\u00e9dentes s\u00e9lections et les cartes de distribution, sont accessibles sur le site Web de l'\u00abArachnologische Gesellschaft\u00bb:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Christine Rollard<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"HU\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>A 2007-as \u00e9v p\u00f3kja Eur\u00f3p\u00e1ban<\/h4>\r\nA z\u00e1tonylak\u00f3 farkasp\u00f3k - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nA z\u00e1tonylak\u00f3 farkasp\u00f3k, csal\u00e1dj\u00e1nak az egyik legnagyobb m\u00e9ret\u0171 K\u00f6z\u00e9p-Eur\u00f3p\u00e1ban \u00e9l\u0151 k\u00e9pvisel\u0151je. A faj h\u00edmje 12-14, n\u0151st\u00e9nye 14-17 mm hossz\u00fas\u00e1g\u00fa. S\u00e1rg\u00e1ssz\u00fcrke alapsz\u00edn\u0171 test\u00e9n sz\u00fcrk\u00e9sbarna foltokat visel. Ez a kontrasztos mint\u00e1zat remek rejt\u0151zk\u00f6d\u00e9st biztos\u00edt az \u00e1llatoknak, mik\u00f6zben mozdulatlanul lapulnak a kavicsos talajfelsz\u00ednen (Bellmann 1997).\r\n\r\nA faj els\u0151dleges \u00e9l\u0151helyei a dinamikusan v\u00e1ltoz\u00f3 foly\u00f3partok \u00e9s t\u00f3szeg\u00e9lyek. M\u00e1sodlagos \u00e9l\u0151helyk\u00e9nt a kavicsb\u00e1ny\u00e1kban is el\u0151fordul. A term\u00e9szetes foly\u00f3-, \u00e9s t\u00f3partok veget\u00e1ci\u00f3mentes, a gyakori el\u00f6nt\u00e9sek r\u00e9v\u00e9n folyamatosan v\u00e1ltoz\u00f3 szeg\u00e9lyz\u00f3n\u00e1j\u00e1ban \u00e9l. Az elm\u00falt \u00e9vtizedekben foly\u00f3k, \u00e9s \u00e1ll\u00f3vizek szab\u00e1lyoz\u00e1sa Eur\u00f3pa sz\u00e1mos r\u00e9sz\u00e9n a faj visszaszorul\u00e1s\u00e1t okozta. Aktivit\u00e1si id\u0151szaka m\u00e1rciust\u00f3l novemberig tart. Sz\u00f6ved\u00e9kkel kib\u00e9lelt t\u00e1rn\u00e1ban \u00e9l, melyet a v\u00edzparti hordal\u00e9kba s\u00fcllyesztve k\u00e9sz\u00edt el. Csup\u00e1n t\u00e1pl\u00e1lkoz\u00e1skor hagyja el e rejtekhely\u00e9t. A sz\u00f6ved\u00e9kkel b\u00e9lelt t\u00e1rna nagyobb k\u00f6vek, valamint uszad\u00e9kok, illetve egy\u00e9b hordal\u00e9k alatt tal\u00e1lhat\u00f3. A rejtekhely bej\u00e1rata a v\u00edzszeg\u00e9ly fel\u00e9 n\u00e9z, \u00e9s att\u00f3l mintegy 0,5-1,5 m\u00e9ter t\u00e1vols\u00e1gban van. T\u00e1pl\u00e1l\u00e9kai els\u0151sorban bogarak, k\u00e9tsz\u00e1rny\u00fa l\u00e1rv\u00e1k, egyenessz\u00e1rny\u00faak \u00e9s p\u00f3kok. A n\u0151st\u00e9nyek j\u00fanius \u00e9s augusztus folyam\u00e1n raknak pet\u00e9ket. Az ut\u00f3dok augusztust\u00f3l okt\u00f3berig kelnek ki a kokonb\u00f3l. A frissen kelt ut\u00f3dok \u00e1ttelelnek \u00e9s a k\u00f6vetkez\u0151 \u00e9v \u0151sz\u00e9re v\u00e1llnak ivar\u00e9rett\u00e9. Csak az ism\u00e9telt \u00e1ttelel\u00e9st k\u00f6vet\u0151 ny\u00e1ron ker\u00fcl sor a p\u00e1rz\u00e1sra. Az \u00e1tfed\u0151 gener\u00e1ci\u00f3k miatt folyamatosan tal\u00e1lkozhatunk ivar\u00e9rett p\u00e9ld\u00e1nyaival. A t\u00e9li id\u0151szakban a v\u00edz szeg\u00e9ly\u00e9t\u0151l t\u00e1volabb, k\u00f6r\u00fclbel\u00fcl 10-15 m\u00e9terre k\u00e9sz\u00edtik el t\u00e1rn\u00e1jukat, \u00edgy ker\u00fclik el az el\u00f6nt\u00e9s vesz\u00e9ly\u00e9t. Amennyiben ny\u00e1ri id\u0151szakban ker\u00fcl v\u00edz al\u00e1 a parti \u00f6v, akkor lesz\u00f6vik t\u00e1rn\u00e1ik bej\u00e1rat\u00e1t, \u00e9s az id\u0151szakos el\u00e1raszt\u00e1st a t\u00e1rn\u00e1ban l\u00e9v\u0151 l\u00e9gzs\u00e1kban v\u00e9szelik \u00e1t.\r\n\r\nA faj a F\u00f6ldk\u00f6zi-tenger mell\u00e9k\u00e9t\u0151l, K\u00f6z\u00e9p-Eur\u00f3p\u00e1n \u00e1t Eur\u00f3pai \u00e9szaki r\u00e9sz\u00e9n, Skandin\u00e1vi\u00e1ban \u00e9s keleten Szib\u00e9ri\u00e1ban is el\u0151fordul.\r\n\r\nAz \u00e9v p\u00f3kj\u00e1val kapcsolatos tov\u00e1bbi inform\u00e1ci\u00f3k \u00e9s elterjed\u00e9si t\u00e9rk\u00e9p az Arachnol\u00f3giai T\u00e1rsas\u00e1g - Arachnologische Gesellschaft - honlapj\u00e1n tal\u00e1lhat\u00f3k:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Csaba Szinet\u00e1r<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"IT\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Il Ragno Europeo dell\u2019anno 2007<\/h4>\r\nIl ragno lupo gigante di fiume - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nCon un corpo di 12\u201314 mm nei maschi e 14\u201317 mm nelle femmine, il ragno lupo gigante di fiume, o ragno lupo di sabbia (Arctosa cinerea), \u00e8 tra le specie pi\u00f9 grandi tra i ragni lupo. Con la sua livrea a macchie chiare e scure altamente contrastate (grigio\u2013marrone o giallo\u2013grigio) \u2013 i maschi presentano maggior contrasto \u2013 questi abitanti terricoli sono quasi impossibili da scorgere quando immobili su sabbia o ghiaia (Bellman, 1997).\r\n\r\nLa specie \u00e8 comune su rive dinamiche a ghiaia o sabbia di fiumi e laghi di origine naturale. Nei laghi e fiumi senza controllo da parte dell\u2019uomo nel flusso d\u2019acqua, questo ragno lupo vive sulla ghiaia e banchi sabbiosi vicino all\u2019acqua; aree che restano libere dalla vegetazione dall\u2019azione delle regolari inondazioni. La regolazione del flusso d\u2019acqua da parte dell\u2019uomo di laghi e fiumi negli ultimi decenni \u00e8 stata causa della estinzione di questa specie in molte parti dell\u2019Europa.\r\n\r\nLa fase attiva va da marzo sino a novembre. Durante questo periodo gli animali vivono in un tubo di seta, che abbandonano quando vanno a caccia. Questi tubi di seta sono sotterrati nel substrato sabbioso e regolarmente posizionati sotto grandi sassi o materiale galleggiante trasportato dalle acque, come pezzi di legno. La posizione dei nascondigli \u00e8 orientato verso il bordo dell\u2019acqua, dove questi animali possono essere trovati nella striscia compresa tra circa 0.5 a 1.5 metri dall\u2019acqua. Le prede sono coleotteri terrestri, larve di mosche, cavallette e altri ragni. Da giugno ad agosto le femmine hanno cura dei piccoli. Questi nascono da agosto sino ad ottobre, superano l\u2019inverno e completano il loro sviluppo alla fine dell\u2019estate successiva. Dopo l\u2019inverno successivo, essi si accoppiano e danno luogo alla progenie. Proprio per la presenza di queste generazioni sovrapposte, si possono trovare ragni adulti durante tutto l\u2019anno. Per il superamento dell\u2019inverno, questi animali preparano un altro nascondiglio, circa 10\u201315 metri dal bordo dell\u2019acqua, sufficientemente lontano per evitare il pericolo di inondazioni. Se inondazioni avvengono durante l\u2019estate i ragni semplicemente sigillano l\u2019apertura della nicchia di seta e possono sopravvivere con l\u2019aria racchiusa in essa. La distribuzione del ragno lupo gigante di fiume va dal Mediterraneo attraverso l\u2019Europa centrale sino alla Scandinavia e ad oriente della lontana Siberia.\r\n\r\nUlteriori informazioni sul Ragno dell\u2019anno 2007, con incluso un poster, con tutte le specie precedentemente selezionate come \u201cRagno dell\u2019anno\u201d e mappe di distribuzione, si possono trovare sul sito web di Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Valerio Vignoli<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"NL\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>De Europese Spin van het Jaar 2007<\/h4>\r\nSand-graveedderkoppen - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nDe Grijze noordse wolfspin of Grindwolfspin (Arctosa cinerea) is, met een lengte van 12-14 mm bij de mannetjes en 14-17 mm bij de wijfjes, een van de grootste Europese wolfspinnen. Door het zeer contrastrijke lichte en donkere grijsbruine of geelgrijze patroon op het lichaam -het sterkst ontwikkeld bij het mannetje- zijn de dieren erg moeilijk te zien wanneer ze stil zitten op een ondergrond van zand of grind (Bellmann, 1997).\r\n\r\nDeze soort bewoont zandige of grindrijke oevers van rivieren en meren. Zij komt ook voor in zand- en grindgroeven. Langs natuurlijke meren en rivieren bewoont deze spin de dynamische grind- en zandbanken langs de oever op de delen die onbegroeid zijn ten gevolge van periodieke overstroming. Door regulering van meren en rivieren in het verleden is de soort in grote delen van Europa verdwenen.\r\n\r\nDe spinnen zijn actief van maart tot december. Ze bewonen gesponnen buisvormige schuilplaatsen in het zand op 0,5 tot 1,5 m van het water en verlaten die om voedsel te zoeken. Vaak zitten die schuilplaatsen onder stenen of aangespoeld hout. De opening van de schuilplaats is altijd naar het water toe gericht. Hun prooien bestaan uit kevers, larven van vliegen, sprinkhanen en spinnen. In juni en augustus bewaken de wijfjes hun jongen, die tussen augustus en oktober uit het ei komen, als jong dier overwinteren en hun ontwikkeling voltooien in de late zomer van het volgende jaar. Na nog een overwintering zijn de dieren volwassen, paren en produceren het nageslacht. Omdat de verschillende generaties elkaar overlappen kunnen er altijd volwassen dieren worden gevonden. Voor de overwintering wordt een andere schuilplaats gemaakt op 10-15 m van het water om het gevaar van overstroming te ontwijken. Bij een overstroming in de zomer kunnen ze de opening van hun schuilplaats gewoon dichtspinnen en overleven in de luchtbel in de schuilplaats.\r\n\r\nDe Grijze noordse wolfspin of Grindwolfspin komt voor in heel Europa, van Scandinavi\u00eb tot aan het Middellandse Zeegebied en tot in Siberi\u00eb.\r\n\r\nVerdere gegevens over de Spin van het Jaar zijn te vinden ondermeer op de website van de Belgische Arachnologische Vereniging (<a href=\"http:\/\/www.arabel.ugent.be\/nl.php?page=esy07\" target=\"_blank\">http:\/\/www.arabel.ugent.be\/nl.php?page=esy07<\/a>) en het Arachnologische Gesellschaft in Duitsland:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels, Peter J. van Helsdingen &amp; Koen Van Keer<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"PL\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Europejski paj\u0105k roku 2007<\/h4>\r\nGigantyczna <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\n<i>Arctosa cinerea<\/i> (polska nazwa <i>wymyk szarawy<\/i>) to jeden z najwi\u0119kszych przedstawicieli rodziny pogo\u0144cowatych (Lycosidae) w Europie. Samce maj\u0105 12-14 mm, samice za\u015b od 14 do 17 mm d\u0142ugo\u015bci. Ubarwienie, bardziej kontrastowe u samc\u00f3w, tworz\u0105 szarobr\u0105zowe i \u017c\u00f3\u0142toszare plamy, skutecznie maskuj\u0105ce w \u015brodowisku - zw\u0142aszcza, gdy paj\u0105ki pozostaj\u0105 nieruchome na piaszczystym lub \u017cwirowatym pod\u0142o\u017cu (Bellmann 1997).\r\n\r\nPierwotnym \u015brodowiskiem <i>A. cinerea<\/i> s\u0105 dynamicznie zmieniaj\u0105ce si\u0119 \u017cwirowe lub piaszczyste brzegi naturalnych rzek i jezior, gdzie \u017cyje w strefie pozbawionej ro\u015blinno\u015bci - zwykle w odleg\u0142o\u015bci 0,5-1,5 m od wody. \u015arodowiskiem wt\u00f3rnym s\u0105 tak\u017ce \u017cwirownie i kamienio\u0142omy. Regulacja rzek i jezior w minionych latach doprowadzi\u0142a do wygini\u0119cia tego gatunku w wielu rejonach Europy.\r\n\r\nPrzedstawiciele <i>Arctosa cinerea<\/i> s\u0105 aktywni od marca do listopada. Pozostaj\u0105 wtedy w norkach, ukrytych cz\u0119sto pod du\u017cymi kamieniami lub kawa\u0142kami drewna, wykopanych w \u017cwirze lub piasku i wy\u015bcielonych prz\u0119dz\u0105, z otworem w kierunku wody. Norki opuszczaj\u0105 tylko dla zdobycia pokarmu, kt\u00f3ry stanowi\u0105 g\u0142\u00f3wnie l\u0105dowe chrz\u0105szcze, larwy much\u00f3wek, szara\u0144czaki i inne paj\u0105ki.\r\n\r\nOd czerwca do sierpnia samice opiekuj\u0105 si\u0119 kokonami, nosz\u0105c je przyczepione do k\u0105dzio\u0142k\u00f3w prz\u0119dnych. M\u0142ode wykluwaj\u0105 si\u0119 z jaj w okresie od sierpnia do pa\u017adziernika, wzrastaj\u0105, noszone pocz\u0105tkowo na grzbiecie samicy. Nast\u0119pnie rozpraszaj\u0105 si\u0119 i zimuj\u0105. Latem kolejnego roku osi\u0105gaj\u0105 dojrza\u0142o\u015b\u0107 p\u0142ciow\u0105, ale potomstwo wydaj\u0105 dopiero po nast\u0119pnej zimie. Poniewa\u017c pokolenia z r\u00f3\u017cnych lat \u017cyj\u0105 w tym samym czasie, dojrza\u0142e p\u0142ciowo paj\u0105ki mo\u017cna spotka\u0107 ca\u0142y rok.\r\n\r\nDla przezimowania paj\u0105ki przygotowuj\u0105 oprz\u0119dy oddalone od wody o 10-15 m - aby unikn\u0105\u0107 powodzi. Je\u015bli wysoki poziom wody zdarza si\u0119 latem, otw\u00f3r norki zasnuwaj\u0105 prz\u0119dz\u0105 i przeczekuj\u0105 w wytworzonym w ten spos\u00f3b powietrznym worku.\r\n\r\nZasi\u0119g <i>Arctosa cinerea<\/i> rozci\u0105ga si\u0119 od strefy \u015br\u00f3dziemnomorskiej poprzez Europ\u0105 centraln\u0105 do Skandynawii i si\u0119ga na wsch\u00f3d - a\u017c po Syberi\u0119.\r\n\r\nDodatkowe informacje na temat europejskiego paj\u0105ka roku, a tak\u017ce na temat zwyci\u0119zc\u00f3w z lat poprzednich mo\u017cna znale\u017a\u0107 na stronie Arachnologische Gesellschaft: <a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\u00a0oraz w wydanej po polsku pracy Bellmanna <i>Paj\u0105ki, najwa\u017cniejsze gatunki krajowe<\/i> (Seria <i>Przewodnik kieszonkowy<\/i>, wydawnictwo Multico).\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Marek Zabka<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"SE\"> <div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"> <p><h4>Den europeiska spindeln 2007<\/h4>\r\nDen st\u00f6rre sandspindeln - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nMed en kroppsl\u00e4ngd p\u00e5 14-17 mm hos honor och 12-14 mm hos hanar \u00e4r den st\u00f6rre sandspindeln (Arctosa cinerea) en av Europas st\u00f6rsta vargspindlar. P\u00e5 grund av deras\u00a0 kontrastrika ljusa och m\u00f6rka f\u00e4rgteckningar i gr\u00e5brunt och gulgr\u00e5tt s\u00e5 \u00e4r dessa marklevande spindlar n\u00e4stan om\u00f6jliga att uppt\u00e4cka p\u00e5 sand eller grus n\u00e4r de inte r\u00f6r sig. F\u00e4rgteckningen har mer kontrast hos hanarna \u00e4n hos honorna.\r\n\r\nDenna vargspindel \u00e4r ursprunglig p\u00e5 grusiga och sandiga havs-, sj\u00f6- och flodstr\u00e4nder. Den kan ocks\u00e5 p\u00e5tr\u00e4ffas i sand- och grusgropar. D\u00e4r vattnet \u00e4r oreglerad och varierar mellan \u00e5rstiderna h\u00e5ller den st\u00f6rre sandspindeln till n\u00e4ra vattenytan. Den h\u00e5ller till p\u00e5 omr\u00e5den fria fr\u00e5n vegetation p\u00e5 grund av erosion orsakad av \u00f6versv\u00e4mningar. Reglering av sj\u00f6ar och floder har det senaste seklet gjort att denna art f\u00f6rsvunnit fr\u00e5n m\u00e5nga delar av Europa.\r\n\r\nDen st\u00f6rre sandspindeln \u00e4r aktiv mellan mars och november. De bor d\u00e5 i r\u00f6r i sanden som \u00e4r tapetserade med spindelspinn. R\u00f6ren l\u00e4mnar de p\u00e5 natten f\u00f6r att s\u00f6ka f\u00f6da. Deras silkesr\u00f6r ligger nergr\u00e4vda i sanden, ofta under stenar eller st\u00f6rre tr\u00e4stycken. G\u00f6mslet ligger med \u00f6ppningen mot vattnet, ofta i ett band mellan en halv och halvannan meter fr\u00e5n vattenbrynet. Bland bytesdjuren m\u00e4rks skalbaggar, fluglarver, gr\u00e4shoppor och andra spindlar. Fr\u00e5n juni till augusti vaktar honorna sin avkomma. Dessa sprider sig fr\u00e5n augusti till oktober, \u00f6vervintrar, v\u00e4xer till och blir vuxna p\u00e5 sensommaren f\u00f6ljande \u00e5r. Efter en andra \u00f6vervintring parar de sig och honorna l\u00e4gger en ny kull. I Nordeuropa kan denna utveckling ta \u00e4nnu n\u00e5got \u00e5r. Eftersom generationerna \u00f6verlappar kan man finna vuxna och juvenila spindlar samtidigt \u00e5ret om. Vid \u00f6vervintringen g\u00f6r den st\u00f6rre sandspindeln i ordning ett g\u00f6msle ungef\u00e4r 10 till 15 m fr\u00e5n stranden, tillr\u00e4ckligt l\u00e5ngt fr\u00e5n bort f\u00f6r att undvika riskerna med \u00f6versv\u00e4mning. Om en \u00f6versv\u00e4mning sker p\u00e5 sommaren s\u00e5 spinner spindeln helt enkelt f\u00f6r \u00f6ppningen och klarar sig med hj\u00e4lp av den luftficka som d\u00e5 finns i bor\u00f6ret. Den st\u00f6rre sandspindeln \u00e4r utbredd fr\u00e5n Medelhavet, genom Centraleuropa, norrut till Skandinavien och \u00f6sterut till Sibirien.\r\n\r\nMer information om \u00c5rets spindel, med bilder p\u00e5 alla tidigare valda spindlar och utbredningskartor, kan hittas p\u00e5 hemsidan f\u00f6r Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Lars Jonsson<\/p> <\/div> <\/div>\n<div class=\"su-tabs-pane su-u-clearfix su-u-trim\" data-title=\"SL\">\u00a0<div class=\"su-animate\" style=\"opacity:0;-webkit-animation-duration:1s;-webkit-animation-delay:0s;animation-duration:1s;animation-delay:0s;\" data-animation=\"fadeInUp\" data-duration=\"1\" data-delay=\"0\"><p><h4>Evropski pajek leta 2007<\/h4>\r\nVeliki obre\u017eni volkec - <em>Arctosa cinerea<\/em> (Fabricius, 1777)\r\n\r\nVeliki obre\u017eni volkec ali pe\u0161\u010deni volkec (<i>Arctosa cinerea<\/i>) je z velikostjo samcev 12-14 mm in samic 14-17 mm eden najve\u010djih pajkov volkcev v Evropi. Z zna\u010dilno kontrastnimi svetlo-temnimi niansami (sivo-rjave ali rumeno-sive), samci \u0161e posebej, so ti talni pajki skoraj nezaznavni, kadar negibno pre\u017eijo na pesku ali produ (Bellmann 1997).\r\n\r\nVeliki obre\u017eni volkec naravno poseljuje pe\u0161\u010dene in prodnate obale rek in jezer, drugotno pa tudi suhe sipine in pe\u0161\u010dine. Ob naravnih jezerih in rekah najdemo pajka na produ ali pesku tik ob vodi, kjer vegetacije ni zaradi rednega poplavljanja. Z melioracijami in reguliranjem rek pa je \u010dlovek v zadnjih desetletjih povzro\u010dil izumrtje vrste v mnogih delih Evrope.\r\n\r\nAktivnost vrste je med marcem in novembrom. Pajki \u017eive v svilenih cevkah, ki jih zapuste le med lovom. Cevke so zakopane v pe\u0161\u010deni substrat in mnogokrat pokrite \u0161e z velikimi kamni ali naplavinami, na primer naplavljenim lesom. Cevke se odpirajo proti vodi, pajke najdemo pribli\u017eno pol metra do metra in pol odmaknjene od vode. Njihov plen so kopenski hro\u0161\u010di, li\u010dinke muh, kobilice in drugi pajki. Med junijem in avgustom samice skrbe za zarod. Mladi\u010di se izle\u017eejo med avgustom in oktobrom, prezimijo ter se razvijejo v odrasle pajke pozno poleti naslednje sezone. Po ponovnem prezimljanju se pajki parijo in poskrbijo za prihod svojih potomcev. Zaradi ve\u010dsezonskega prekrivanja generacij lahko odrasle pajke najdemo skozi celo leto. Ko prezimujejo, si pajki zgradijo drugo bivali\u0161\u010de pribli\u017eno 10 do 15 metrov oddaljeno od vode, s \u010dimer se izognejo poplavljanju. Med poletnim bivanjem ob vodi pa v primeru poplavljanja pajki enostavno zama\u0161ijo odprtino svoje cevke, s \u010dimer prepre\u010dijo dostop vodi, pre\u017eivijo pa v \u017eepu ujetega zraka. Veliki obre\u017eni volkec je raz\u0161irjen of Sredozemlja skozi Srednjo Evropo do Skandinavije, na vzhodu pa vse do Sibirije.\r\n\r\nVe\u010d informacij o pajku leta in poster s prej\u0161njimi izbranimi vrstami in njihovo raz\u0161irjenostjo najdete na spletni strani dru\u0161tva Arachnologische Gesellschaft:\u00a0<a href=\"http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/\" target=\"_blank\">http:\/\/arages.de\/publikationen\/nachweiskarten\/<\/a>\r\n\r\nMartin Kreuels &amp; Matjaz Kuntner<\/p> <\/div> <\/div><\/div><\/div>\n<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Spider of the Year 2007<br \/>\nThe Giant Riverbank Wolf Spider<br \/>\nArctosa cinerea (Fabricius, 1777)<br \/>\nInformation<\/p>\n<p>The giant riverbank, or sand wolf spider (<em>Arctosa cinerea<\/em>) is one of Europe&#8217;s largest wolf spiders with a body length in males of 12\u201314 mm and in females 14\u201317 mm.<\/p>\n<p><span class=\"ellipsis\">&hellip;<\/span><\/p>\n<div class=\"read-more\"><a href=\"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/?page_id=427\">Read more &#8250;<\/a><\/div>\n<p><!-- end of .read-more --><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":321,"menu_order":98,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"full-width-page.php","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-427","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/427","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=427"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/427\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2545,"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/427\/revisions\/2545"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/321"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/european-arachnology.org\/esa\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=427"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}