\u00c4ngsbaldakinspindel \u2013 Linyphia triangularis<\/em> (Clerck 1757)<\/p>\n \u00c4ngsbaldakinspindeln Linyphia triangularis<\/em> tillh\u00f6r familjen mattv\u00e4vare, Linyphiidae. Arten beskrevs 1757 av Carl Clerck. N\u00e4st efter hoppspindlarna \u00e4r mattv\u00e4varna den artrikaste spindelfamiljen. Det \u00e4r beskrivet 4 461 arter mattv\u00e4vare. I Europa k\u00e4nner man idag till 1 248 arter, i Sverige 300 arter.<\/p>\n Mattv\u00e4vare bygger ett karakteristisk mattformat n\u00e4t, d\u00e4rav deras svenska namn. \u00c4ngsbaldakinspindeln \u00e4r ingen stor spindel, med en kroppsl\u00e4ngd p\u00e5 4,5-7 mm, men betydligt st\u00f6rre \u00e4n de flesta andra mattv\u00e4vare. Den har ocks\u00e5 tydliga m\u00f6nster p\u00e5 bakkroppen vilket de flesta mattv\u00e4vare saknar. P\u00e5 den bruna framkroppen finns ett m\u00f6rkt fram\u00e5t gaffeldelat l\u00e4ngsband som g\u00f6r den l\u00e4tt att skilja fr\u00e5n n\u00e4rst\u00e5ende arter. Linyphia triangularis \u00e4r den mattv\u00e4vare som man oftast ser.<\/p>\n Arten finns i st\u00f6rre delen av de tempererade delarna av Europa och norra Asien. Den \u00e4r k\u00e4nd fr\u00e5n alla europeiska l\u00e4nder utom Island och lever b\u00e5de i l\u00e5gl\u00e4nta omr\u00e5den och h\u00f6gt uppe i bergsomr\u00e5den. Arten finns i st\u00f6rre delen av Sverige, men saknas i nordligaste Norrland och i fj\u00e4llen. Den \u00e4r en vanlig art som inte \u00e4r det minsta hotad.<\/p>\n \u00c4ngsbaldakinspindeln lever inte bara p\u00e5 \u00e4ngar utan \u00e4r ofta \u00e4nnu vanligare i skogsbryn, glesa skogar och i unga tr\u00e4dplanteringar med en undervegetation av gr\u00e4s och \u00f6rter. Den lever en bit upp i vegetationen, i f\u00e4lt- och buskskikten. P\u00e5 marken \u00e4r den s\u00e4llan. Man hittar den ofta \u00e4ven i fuktiga skogar, i parker och tr\u00e4dg\u00e5rdar.<\/p>\n Det mattformade n\u00e4tet spinner \u00e4ngsbaldakinspindeln i ris, gr\u00e4stuvor, sm\u00e5buskar eller liknande. Liksom hos de flesta mattv\u00e4vare best\u00e5r n\u00e4tet av en horisontell matta med ovan ett glesa vertikala och till synes slumpm\u00e4ssigt anordnade f\u00e4sttr\u00e5dar fr\u00e5n mattan mot underlaget. Ovanp\u00e5 mattan finns ocks\u00e5 ett par dm l\u00e5nga, glest liggande tr\u00e5dar som g\u00e5r upp\u00e5t och \u00e4r f\u00e4stade p\u00e5 vegetation ovanf\u00f6r mattan. Flygande insekter som flyger emot dessa tr\u00e5dar faller ofta och hamnar d\u00e5 p\u00e5 mattans ovansida. D\u00e4r blir de attackerade av spindeln som h\u00e4nger p\u00e5 mattans undersida. Spindeln springer p\u00e5 undersidan mot bytet (som \u00e4r p\u00e5 ovansidan), biter igenom mattan och sprutar sitt gift in i bytet. De flesta bytena best\u00e5r av sm\u00e5 insekter som myggor, sm\u00e5flugor och skalbaggar.<\/p>\n Honorna \u00e4r f\u00f6r det mesta n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n hanarna. Framkroppen \u00e4r ljusbrun med m\u00f6rkare kanter och ett m\u00f6rkt mittband som delar sig i tv\u00e5 fram\u00e5t som hos en st\u00e4mgaffel. Bakkroppen har en ljus, n\u00e4stan vit grundf\u00e4rg. P\u00e5 ovansidan finns ett brett, flikigt och bladliknande brunt band. Detta band kan liknas vid ett antal trianglar som \u00f6verlappar varandra. Det \u00e4r dessa som gett arten dess artepitet triangularis. P\u00e5 bakkroppens sidor finns bruna fl\u00e4ckar och l\u00e4ngsband. Bakkroppens undersida \u00e4r m\u00f6rkbrun-svart. Benf\u00e4rgen \u00e4r ljusare brun med en gr\u00f6naktig ton. Hanarna \u00e4r m\u00f6rkare och smalare, s\u00e4rskilt bakkroppen samt har l\u00e4ngre ben.<\/p>\n Vuxen blir \u00e4ngsbaldakinspindeln i augusti. Man kan sedan hitta vuxna honor in i oktober och t.o.m. enstaka i b\u00f6rjan av november. Hanarna blir vuxna tidigare men lever inte lika l\u00e4nge. Parningsbiologin \u00e4r extra intressant. Parningen sker framf\u00f6r allt i september. Hanen har d\u00e5 tagit sig till honans n\u00e4t. Honorna attraherar hanarna med sin doft (med sexaualhormoner). Vid parningen sitter b\u00e4gge i n\u00e4tet med ansiktena mot varandra, hanens sticker in sina pedipalper, ett i taget, i honans parningsorgan p\u00e5 bakkroppens undersida. Hanarna vaktar sedan en tid honorna som de har parat sig med fr\u00e5n andra hanar under. F\u00f6rutom att skydda honorna s\u00e5 inneb\u00e4r det att hanen f\u00f6rs\u00e4krar sig att avkomman \u00e4r hans. Honan tillverkar en \u00e4ggkokong innan hon d\u00f6r. I denna \u00f6vervintrar spindelungarna som nykl\u00e4ckta. Men allt \u00e4r l\u00e5ngtifr\u00e5n k\u00e4nt om denna intressanta spindelart.<\/p>\n Det finns en art som \u00e4r mycket lik \u00e4ngsbaldakinspindeln och som ocks\u00e5 \u00e4r n\u00e4ra sl\u00e4kt, n\u00e4mligen den s\u00e4llsynta stenbalakinspindeln, Linyphia tenuipalpis. Individer hos denna mer v\u00e4rme\u00e4lskande art \u00e4r n\u00e5got mindre. Man hittar arten bl.a. bland stenar i rasbranter och stenskravel, samt p\u00e5 solvarma ljunghedar, oftast n\u00e4ra vatten. Den \u00e4r hittills bara funnen i syd\u00f6stra G\u00f6taland i Sverige, Sk\u00e5ne, Blekinge, Sm\u00e5land och \u00d6land. Individer av stenbaldakinspindeln blir vuxna tidigare \u00e4n av \u00e4ngsbaldakinspindeln, redan fr\u00e5n slutet av juni. S\u00e4kert g\u00e5r de bara att skilja fr\u00e5n varandra genom att j\u00e4mf\u00f6ra parningsorganen i mikroskop.<\/p>\n Att \u00e4ngsbaldakinspindeln Linyphia triangularis<\/em> blev \u00e5rets europeiska spindel var inte n\u00e5gon \u00f6verraskning d\u00e5 den b\u00e5de \u00e4r vanlig i n\u00e4stan hela Europa, men ocks\u00e5 en spindel med ett vackert spindeln\u00e4t som man l\u00e4gger m\u00e4rke till. De daggfyllda n\u00e4ten \u00e4r l\u00e4tta att se under morgnar p\u00e5 sensommaren och den tidiga h\u00f6sten. Ta d\u00e5 en n\u00e4rmare titt f\u00f6r d\u00e4r kan ni hitta spindeln h\u00e4ngande upp och ned p\u00e5 n\u00e4tmattans undersida, d\u00e4r hon v\u00e4ntar p\u00e5 att ett byte ska ramla ned. Kanske kan ni hitta n\u00e4t med ett par och fundera \u00f6ver deras intressanta parspel.<\/p>\n Christoph H\u00f6rweg och Lars J. Jonsson<\/p>\n Lars J. Jonsson, H\u00f6gskolan Kristianstad, Sektionen f\u00f6r L\u00e4rande och milj\u00f6, 291 88 Kristianstad \u00c5rets europeiska spindel 2014<\/p>\n \u00c4ngsbaldakinspindel \u2013 Linyphia triangularis<\/em> (Clerck 1757)<\/p>\n \u00c4ngsbaldakinspindeln Linyphia triangularis<\/em> tillh\u00f6r familjen mattv\u00e4vare, Linyphiidae. Arten beskrevs 1757 av Carl Clerck. N\u00e4st efter hoppspindlarna \u00e4r mattv\u00e4varna den artrikaste spindelfamiljen. Det \u00e4r beskrivet 4 461 arter mattv\u00e4vare.<\/p>\n …<\/span><\/p>\nKontakt Sverige<\/h4>\n
\nlars.jonsson(a)hkr.se<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"