Årets europeiska spindel 2010
Korsspindeln – Araneus diadematus Clerck, 1757
Korsspindeln är antagligen den spindelart som flest människor känner till och känner igen. Dess vitglänsande kors framtill på bakkroppens ovansida är lätt att komma ihåg och brukar synas bra. Den är t.ex. ofta avbildad i läroböcker för grundskolan och i barnböcker.
Den första giltiga beskrivningen av korsspindeln gjordes av Linnés lärjunge Carl Clerck 1757. Clerck skrev (språket något lite ändrat och moderniserat): “Den 21 juli var denna spindelarten i begrepp att para sig. De finns hela den blida årstiden igenom, dock av olika storlek. Själva färgen och små siraterna är inte hos de fullvuxna beständiga. De krypa ur sitt skal tre gånger. Jag har aldrig tänkt att parasitsteklar skulle lägga sina ägg på spindlarnas kroppar; men två gånger har jag, av denna arten, blivit övertygad därom. De försvara sig mot höstnätternas köld och väta i täta sfäriska kojor, på vilka ingången sitter ner inunder… Bålen, äggformig, brunaktig, som ibland mer av gult eller rödlikt uppblandas; luden av fint fjun, och långa hår, som sig över allt utstucko; med ett av orent vita prickar tecknat diamant-kors, och på sidorna med mörkbruna vågor i en sned ställning sirad; tecknad under bålen kring märket, på ömse sidor, med ett avlångt svart streck.”
De ljusa fläckarna hos korsspindeln, de minst fem stora som sitter i ett kors, och de mindre som oftast finns i närheten, består av det hos DNA kända ämnet guanin, en restprodukt från spindlarnas byten. Kroppsstorleken är hos honorna 8-18 mm långa, hanarna mindre, 5-10 mm. De största honorna ser man på eftersommaren då äggen mognar i honornas bakkropp.
Korsspindeln tillhör en familj som kallas hjulspindlar (eller någon gång hjulnätspindlar) eftersom deras nät är platta och hjulformade. Spindelfamiljens vetenskapliga namn är Araneidae. I hela världen är ungefär 3000 arter hjulspindlar beskrivna. I Sverige har vi ett 40-tal arter. De flesta arterna är mellanstora till stora spindlar, med ben som har kraftiga taggar. Hjulspindlarna är duktiga på att röra sig i nätet och på trådar till och från sitt gömsle, men väldigt långsamma och klumpiga på marken utan sitt nät. Gömslet sitter normalt snett ovanför nätet och spindeln har en tråd, kallad signaltråd, med vilken den har kontakt med nätet. Andra vanliga arter bland hjulspindlarna är kvadratspindeln (Araneus quadratus), marmorspindeln (Araneus marmoreus), brospindeln (Larinioides sclopetarius) och skuggspindeln (Nuctenea umbratica). Korsspindelns bakkropp är bredast framtill, de övriga här nämnda har sin bakkropp bredast mer nära mitten.
De runda hjulformade näten som hjulspindlarna gör är det mest och bäst kända. En liten mängd spindelsilke skapar tillsammans en stor fångstyta. Ett hjulnät behöver bara vara fastsatt på några få ställen. Hjulnäten hänger uppe i en tjock spindeltråd som spindeln gjort mellan två fasta ställen. Hos korsspindeln är det ofta en buske och en trädstam. Runt nätet finns en ram av trådar. I nätet gör sedan 25-30 raka, radiära trådar från nätets mitt och utåt, som ekrar på ett cykelhjul, och sedan också trådar som går runt i många varv i en spiral från mitten och utåt. Spiraltrådarna har med jämna mellanrum på några få mikrometer en minimal limdroppe.
Om en flygande insekt eller något annat småkryp kommer emot nätet fastnar den i limdropparna. Spindeln springer då snabbt fram och förlamar bytet. Är bytet stort vävs det först in i spindelsilke tills den inte kan röra sig. Spindeln själv fastnar inte i nätet när den rör sig däri, delvis p. g. a. att den vet väl var den kan röra sig, delvis för att fötterna inte fastnar så lätt, men delvis av ännu oklara orsaker. En hjulspindel som ramlar ner i ett annat nät fastnar i detta.
Näten är otroligt flexibla och nättrådarna kan dras ut långt bakåt. En fluga som flyger emot nätet kan dra ut det till en strut utan att det går sönder. Ett nytt nät görs varje natt under sommaren. Innan det nya nätet tillverkas äter den upp det gamla. De på så sätt uppätna “byggstenarna” återvinns och finns till största delen i nästa nät.
De hjulformade fångstnäten är hos korsspindeln, liksom hos de flesta hjulspindlar, placerade mer eller mindre lodrätt. Näten är hos korsspindeln ofta placerade någon meter upp, men kan sitta något högre eller lägre. Normalt sitter spindeln i ett gömsle i en buske eller ett träd, men förhållandevis ofta jämfört med andra hjulspindlar sitter den i nätets mitt. Den sitter då alltid med huvudet nedåt. Bilder som visar något annat är felvända. När de befruktade äggen håller på att mogna i bakkroppen på honan under sommaren sista del sitter honan ofta i nätets mitt och värmer kroppen. Det är då som folk brukar märka och reagera på de korsspindlar de ser. Det är då som många människor reagerar på och märker korsspindeln.
Korsspindeln lever i Sverige 2-3 år. Under sin levnad ömsar den hud ett stort antal gånger, upp emot tio (och inte bara tre som Carl Clerck skrev, men han undersökte nog bara korsspindelns sista sommar). Hanen letar i slutet av sitt liv efter en hona att para sig med. När han hittat en hona med nät så drar han i nätets trådar på ett särskilt sätt vilket då honan märker. Om hon är intresserad svarar hon med att röra nätet på ett sätt som gör att hanen i sin tur vet att hon är intresserad. Parningen sker i ätet.
Hanen lever som vuxen endast en kort tid. Honan lever betydligt längre in på hösten, till september eller oktober. Hon lägger en höstnatt under 4-5 timmar sina 200-300 ägg på en silkesplatta hon spunnit tidigare i en barkspringa, på en vägg eller liknande. Ovanpå plattan och äggen spinner honan en gulfärgad, ullig kokong. På kokongen sätter sig honan och vaktar tills hon efter ett par veckor dör. Det var nog en sådan äggkokong med hona som Clerck trodde att korsspindeln använde till övervintring. Ungarna kommer ut ur kokongen först nästa senvår-försommar. Då sitter de i början tillsammans i en klump, men sprider sig efter några dagar ut i omgivningen.
Korsspindeln finns i många olika miljöer. Den är inte särskilt krävande så länge det finns bra ställen att göra och fästa sitt nät på, bra gömställen och tillräckligt med bytesdjur. Man hittar den i trädgårdar, buskiga betesmarker, skogsbryn och öppna skogar, men den kan påträffas även i andra miljöer. Extra bra trivs den där det finns både träd och buskar.
När ni är i trädgården eller ute i naturen så låt er imponeras och njuta av korsspindelns tjusiga hjulnät. Om inte annat tänk på hur många stickmyggor, flugor och andra flygfän som den fångar och som ni slipper.
Christoph Hörweg & Lars J. Jonsson
Kontakt Sverige
Lars J. Jonsson, Högskolan Kristianstad, 291 88 Kristianstad
lars.jonsson(a)hkr.se
